Ångest inför framtiden? Du är inte ensam!
Jag hade en väldigt bra pratstund med min sambo, Anna på balkongen ikväll och kände att jag bara var tvungen att dela med mig utav den! Den handlade om ångest inför framtiden, alla ens val i livet, hur svårt det är att bara acceptera ens egen tillvaro - helt enkelt vem man är. Känner ni igen er? Ibland kan jag känna mig så himla misslyckad, att alla mina val jag gör är fel så jag måste ha allt jag väljer och gör godkänt av mina föräldrar eftersom de alltid vet bäst (det är så vi alla är uppfostrade) men i slutändan måste man lära sig att man själv är smart nog till att göra egna val så länge de känns rätt! Känner man i sig själv att det är rätt så spelar det ingen roll vad någon annan säger till dig är rätt eller inte, lita på att du älskar dig själv så pass mycket att det du vill kommer göra dig gott!
Vi är alla människor med ett alldeles för kort liv på denna jord för att gå runt och oroa sig inför framtiden och ta reda på vem man är. Många människor går igenom hela livet med den ständiga frågan i huvudet "vem är jag" att en dag är livet slut, och hur kul var livet då? Det är i grund och botten dagens samhälle som skapat detta, att vi måste komma fram till vem vi är och ständigt leva efter en så kallad "mall". Anna har en vän som började plugga redan ett halvår efter han tog studenten (med någonting han egentligen inte alls var så intresserad av) och har sedan dess jobbat på ett flertal olika jobb som han rent utsagt hatat. Idag är han 32 år och ska nu börja plugga det han egentligen vill göra! Nu känner han att han slängde bort sina år på någonting som samhället, hans föräldrar och alla andra runtomkring honom pressade honom till för att helt enkelt passa in i mallen!
Istället hade han kunnat lyssna på sig själv och gjort det han själv hade velat göra - ha kul och leva livet. Det är under den här tiden i ens liv man kan göra impulsiva grejer som man kommer minnas resten av livet, innan allt ansvar kommer. Självklart måste man ha pengar till det (om det man vill göra kräver pengar) och samtidigt ha råd att försörja sig själv, inte leva i skuld som kommer slå tillbaka på en ett par år senare. Har man ett jobb men får leva sparsamt på det för att kunna göra allt kul man vill göra (som jag som reser som en galning precis efter hur jag känner) så tycker jag att man ska göra det. Självklart har jag sagt nej till mig själv med vissa resor jag känt att jag velat göra då jag känt att det inte kommer gå runt ekonomiskt för mig eller att de inte är tillräckligt viktiga för mig. Men har man råd och känner att man verkligen vill göra något så gör det, gör det medans ni kan! Livet passerar framför våra ögon utan att vi märker det, vi är för upptagna med att planera vår framtid och samtidigt ha ångest för den.
Jag vill inte ha som mål i livet att få ett fint jobb med hög lön, en man med 3 barn och bo i en fin villa med en bra ekonomi. Självklart låter det som ett fint liv, det är så ens liv "ska" se ut idag, eller? Mitt mål vill jag ska vara att jag är lycklig, var jag än hamnar och vad jag än väljer att göra. Jag vill plugga till något som jag känner att jag verkligen vill jobba med, känna att jag lever mitt liv efter vad jag vill göra, för det är inte samhället som ska leva mitt liv, det är jag! I slutändan är man ensam och man har endast sig själv att falla tillbaka till, så egentligen borde livets mål vara (förutom det ovanstående) att få 100 % förtroende till sig själv och att älska sig själv! Inte att leva i ständig onöjdhet med sig själv och sina val, är man onöjd så ska man ändra på det. Klagar man på sitt nuvarande jobb så ska man byta jobb, annars får man acceptera att man har det jobb man har eftersom man inte göra någonting åt det.
Och som många av oss tjejer gör, klagar på hur vi ser ut och tycker hela tiden att vi kan se bättre ut. Acceptera istället hur du ser ut och älska dig själv för den du är. Om man vänder på det, när du blir kär i en kille/tjej så blir i varje fall inte jag kär i hans magrutor, hans rumpa eller hans händer. Jag blir kär i honom! Då spelar det ingen roll hur han ser ut, det är hans själ jag blir kär i och en snygg person kan bli ful i mina ögon om hans personlighet och utstrålning inte tilltalar mig överhuvudtaget. När jag väl i kär i en person, då är jag kär i ALLT som har att göra med just den personen, det spelar ingen roll om han är jättekort eller har lite finnar.
Samma sak som en ganska oattraktiv person kan bli världens vackaste på grund av hans underbara personlighet och utstrålning! Så varför fokuserar vi på att bli det perfekta ögongodiset för killar när det, i slutändan ändå inte spelar någon roll? Lev era liv lyckligt och älska er själva. Då kommer ni längst! Lev i nuet för ni vet inte vilken stund som kan vara er sista här på jorden, ta vara på ert liv och lev era drömmar istället för att bara drömma dom!
God natt! ♥
Vi är alla människor med ett alldeles för kort liv på denna jord för att gå runt och oroa sig inför framtiden och ta reda på vem man är. Många människor går igenom hela livet med den ständiga frågan i huvudet "vem är jag" att en dag är livet slut, och hur kul var livet då? Det är i grund och botten dagens samhälle som skapat detta, att vi måste komma fram till vem vi är och ständigt leva efter en så kallad "mall". Anna har en vän som började plugga redan ett halvår efter han tog studenten (med någonting han egentligen inte alls var så intresserad av) och har sedan dess jobbat på ett flertal olika jobb som han rent utsagt hatat. Idag är han 32 år och ska nu börja plugga det han egentligen vill göra! Nu känner han att han slängde bort sina år på någonting som samhället, hans föräldrar och alla andra runtomkring honom pressade honom till för att helt enkelt passa in i mallen!
Istället hade han kunnat lyssna på sig själv och gjort det han själv hade velat göra - ha kul och leva livet. Det är under den här tiden i ens liv man kan göra impulsiva grejer som man kommer minnas resten av livet, innan allt ansvar kommer. Självklart måste man ha pengar till det (om det man vill göra kräver pengar) och samtidigt ha råd att försörja sig själv, inte leva i skuld som kommer slå tillbaka på en ett par år senare. Har man ett jobb men får leva sparsamt på det för att kunna göra allt kul man vill göra (som jag som reser som en galning precis efter hur jag känner) så tycker jag att man ska göra det. Självklart har jag sagt nej till mig själv med vissa resor jag känt att jag velat göra då jag känt att det inte kommer gå runt ekonomiskt för mig eller att de inte är tillräckligt viktiga för mig. Men har man råd och känner att man verkligen vill göra något så gör det, gör det medans ni kan! Livet passerar framför våra ögon utan att vi märker det, vi är för upptagna med att planera vår framtid och samtidigt ha ångest för den.
Jag vill inte ha som mål i livet att få ett fint jobb med hög lön, en man med 3 barn och bo i en fin villa med en bra ekonomi. Självklart låter det som ett fint liv, det är så ens liv "ska" se ut idag, eller? Mitt mål vill jag ska vara att jag är lycklig, var jag än hamnar och vad jag än väljer att göra. Jag vill plugga till något som jag känner att jag verkligen vill jobba med, känna att jag lever mitt liv efter vad jag vill göra, för det är inte samhället som ska leva mitt liv, det är jag! I slutändan är man ensam och man har endast sig själv att falla tillbaka till, så egentligen borde livets mål vara (förutom det ovanstående) att få 100 % förtroende till sig själv och att älska sig själv! Inte att leva i ständig onöjdhet med sig själv och sina val, är man onöjd så ska man ändra på det. Klagar man på sitt nuvarande jobb så ska man byta jobb, annars får man acceptera att man har det jobb man har eftersom man inte göra någonting åt det.
Och som många av oss tjejer gör, klagar på hur vi ser ut och tycker hela tiden att vi kan se bättre ut. Acceptera istället hur du ser ut och älska dig själv för den du är. Om man vänder på det, när du blir kär i en kille/tjej så blir i varje fall inte jag kär i hans magrutor, hans rumpa eller hans händer. Jag blir kär i honom! Då spelar det ingen roll hur han ser ut, det är hans själ jag blir kär i och en snygg person kan bli ful i mina ögon om hans personlighet och utstrålning inte tilltalar mig överhuvudtaget. När jag väl i kär i en person, då är jag kär i ALLT som har att göra med just den personen, det spelar ingen roll om han är jättekort eller har lite finnar.
Samma sak som en ganska oattraktiv person kan bli världens vackaste på grund av hans underbara personlighet och utstrålning! Så varför fokuserar vi på att bli det perfekta ögongodiset för killar när det, i slutändan ändå inte spelar någon roll? Lev era liv lyckligt och älska er själva. Då kommer ni längst! Lev i nuet för ni vet inte vilken stund som kan vara er sista här på jorden, ta vara på ert liv och lev era drömmar istället för att bara drömma dom!
God natt! ♥
