14 januari, första dagen i Madurai!



Vid 6-7 på morgonen var vi framme, jag sov kanske 1 timme högst! Tåget skakade och lät så mycket, sen låg jag och var konstant orolig, allt var så okänt och alla låg och sov så man kunde inte prata med nån heller. I alla fall, vi gick av tåget och kände en otrooligt stank! Då ser vi att när tåget passerat så ligger det människobajs på hela rälsen, de dumpar bajset på tågstationen och dalitkvinnor (en dalit är de som är lägst rankade i kastsystemet, minst värda) som fick skopa iväg bajset med en spade, det var som vi stod uppe på stationen och såg ner på dem när de schasade bort bajs, kändes hemskt.

Sen tog Ramanan (vår guide) oss till en hyrd buss så åkte vi till ett universitet där vi bodde under dessa två dagar. Alla ni som känner mig vet att jag har en extrem rädsla för just spindlar! Tror ni inte att det KRYLLADE av spindlar där inne? Man var trött, sliten och möts av det! Det konstiga var att dom var inte alls feta, det var såna där långbens-spindlar med runda kroppar ni vet? eeeuuuwsch, jag ryser!! Jag bodde i samma rum som Katta och Stina, mina kära vänner som hjälpte mig genom att döda alla spindlar i vårat rum (det var ca 15 stycken som Stina döda)! Det värsta var fan toaletten, där inne var det säkert 15-20 spindlar också men taket var för högt för att nå, det hängde till och med en spindel i sin tråd ca 1,5 meter över toaletten och satt där i luften, jag avled typ! 

Det var dags för frukost efter ett tag, och jag kände verkligen att jag behövde gå på toa men vägrade! Tillslut kör Katta in mig på toan, står bredvid mig och håller min hand medan jag sitter på toan och skakar typ! Haha, jaa Indien gör konstiga saker med en! ;) Vi vart lite sena till uppmötningen i hallen innan vi alla skulle åka och äta, men det vare värt!! Vi var alla jättehungriga och längtade verkligen efter mat, väl framme där vi ska äta så är det ett litet hus och där inne var det som en lång bänk som gick runt som ett U, det var borden och under det fanns det en till bänk att sitta på. Vi fick alla ett varsitt bananblad (de har man som tallrik) och till det bjöd de på risbullar (typ kletigt ris som sitter ihop som en bulle), friterat ris och vanligt ris, till det var det olika såser som de förvarade på burk som smakade typ ärtsoppa! Till det ett nambröd som fortfarande var deg! Jag kände mig som en bortskämd skitunge som satt där och kände mig illamående av att ens se på maten, men jag var så hungrig och maten var verkligen motbjudande!

Efter några tuggor till frukost åkte vi på en föreläsning, såå tråkig! Men vi diskuterade lite i slutet vilket var kul, men under själva föreläsningen så var det fyra-fem indier som pratade och deras engelska är inte den bästa, så man behövde vara helt fokuserad hela tiden för att ens förstå vad dom sa! Efter det var det lunch igen, alla vi bad till Gud om bättre lunch, men nej det var exakt samma som till frukost! Man kunde ju inte vara otrevlig heller för den här maten var för indier fin mat, man var lyckad om man fick den här maten serverad för sig.

Vi led igenom lunchen med ett fejkat smile på läpparna, då begav vi oss vidare och nu började vi (äntligen) inrikta oss på våra egna projekt och försöka få fakta till det! Vi åkte bl a till en liten fabrik, gissa vad dom tillverkade om inte risbullar!! x( I varje fall så pratade vi runt med civilbefolkningen och ställde lite frågor till de som kunde engelska om alla våra tolkar redan var upptagna. Jag, Emma och Sofia fick erbjudandet att vi skulle svänga förbi en kristen kyrka och få ställa lite frågor till prästerna osv. så det gjorde vi förstås!

Sen åkte vi tillslut till en liten by, en dalitby för att gå runt och se oss omkring, den var kristen så det fanns ett litet kristet tempel med jesus i! När vi stigit av bussen så kommer det fram en tant till mig, hon drar i mig och försöker verkligen få fram någonting, så jag följer med henne, med hela klassen bakom mig, och hon för fram mig till hennes man som sitter i en stol med brutet ben! Hon försöker visa med händerna hur hon vill att jag ska göra, jag fattade ingenting! Tillslut kommer Emma fram och ba "Hon vill att du healar hennes mans ben, kom igen nu!" så håller både jag och Emma våra händer över hans ben, för dom fram och tillbaka och hon såg verkligen ut som hon fått allt hopp tillbaka! Efter det skulle vi vandra vidare, då kommer en annan kvinna fram til mig, drar i mig desperat och försöker få mig att följa med, jag tar tag i Emma och vi båda följer med henne in, vi försvinner in i byn tills vi kommit fram till hennes lilla hydda.

När vi går in så ligger det ett litet barn på en säng, han skakar och ser ut att ha hög feber! Jag och Emma såg på varandra, vad fan skulle vi göra? Vi börjar hålla händerna över honom, tänkte att det kan i varje fall ge dem hopp! Sen kom jag på att vi måste ge honom vatten, så jag springer ut och hämtar en vattenflaska och ger sen den till dem. Kvinnan tittar oförstående på mig, öppnar korken och börjar skvätta vatten på sin son! Hon trodde antagligen att det var nån magisk dryck, jag försökte visa att jag bara vill att han dricker det, men hon förstod inte, då kommer Ramanan och säger åt mig att vi måste gå, NU!

Jag fattade inte vad som hänt, när jag kommer ut till vägen igen så ser jag alla trycka sig in i bussen, då blir jag haffad av fler kvinnor (IGEN) som tar mig till templet, puttar upp mig och försöker få mig att göra någonting med templet(?!), eftersom jag hjälpte så många där så blev jag typ den helige och ALLA ville ha hjälp av mig, speciellt eftersom vi är vita (vita=Jesus är vit), Ramanan drar ner mig därifrån och tar mig till bussen och stänger dörrarna, jag fattade senare att det hade börjat kaosa, de som inte fått hjälp blev arga och tyckte det blev orättvist. Barn och vuxna klängde på bussarna, log förvisso men försökte få oss att stanna, det var ganska obehagligt!

Väl hemma igen var det dags för middag, gissa vad? blöh, jag var så illamående. Efter maten så valde jag och Miccan att gå tillbaka istället för att åka buss, skönt med lite frisk luft, när vi kom fram till universitetet så gick vi högst upp i höghuset och gick ut och satte oss på hustaket, det var stjärnklart och man hörde ljud från alla olika håll från alla möjliga olika djur, det var skithäftigt! Sen var det sängdags men först cirkelmöte, efter en sånhär dag hade vi ett låångt cirkelmöte, kan man säga!

När vi vaknade upp på tåget var vi snart framme!
 

Bajset på rälsen!
 

Framme vid universitetet vi bodde i var vi heelt slut!
 

Väl uppe i rummet började Stina med projekt spindel-förintelsen!
 

HAHA, spindeln rörde på sig och jag fick fotot av henne mitt i luften!
 

Frukostdags, buhu!
 

Frukost,lunch,middag! Yeaay
 

Föreläsningen
 

Det gick ett tåg preci utanför föreläsnings-salen, och varje gång det åkte
förbi så var han tvungen att pausa för det lät så himla högt, stackars lärare.
 

Vi hade fett tråkigt där efter ett tag, och under vår lilla rast så springer
Joanna fram till mig och flinar, pekar på tavlan: "MY ASS"! HAHAHA!
 

Lunch!
 

Föreläsning nr 2, efter lunch!


Det fanns kristna dalitkvinnor där som vi tre passade på att haffa så fort vi fångat våran tolk!

 

Kolla in kvinnans öra!8|
 

Innan vi åkte hem svängde vi förbi ett sista stopp, där dom
bland annat tillverkade dom där hemska risbullarna!
 

Som vanligt var Stina, Louise och Katta populärast hos barnen!
 

Vi intervjuade en kristen präst!
 

Påvägen hem stannade vi ju vid en kyrka! Som tack för de tog sig tid så gav Emma
dem "absolute svenska hits", haha! Det är roligast att ge svenska saker!
 

Deras lilla tempel/kyrka!
 

Ser ni hur färgglad kyrkogård de har? Indien består av färger, se bara på oss,
i såg ut som en regnbåge i alla våra savalkamis i olika färger, innan vi åkte till
Indien så bad vår lärare oss att titta på oss själva, vad för färger vi hade på oss,
90 % hade grått, svart, vitt! I Indien har allting färger, allting sticker ut, häftigt!!
 

Den sista byn vi besökte innan hemfärd mot universitetet i Madurai igen,
här är det bild på när vi försöker ta oss därifrån, när det började kaosa!
 

Miccan på universitets-taket efter middagen! Cigg behövdes efter en sånhär dag!
 

Nu måste jag till jobbet, mer kommer ikväll! Snälla kommentera så jag vet att ni läser! =)

Postat av: Mengxi

Vad roligt att läsa ditt minne från indien! Jag hoppas att jag kunde också vara där! Roliga bilder på Stina haha! Puss

2008-11-02 @ 23:49:07
Postat av: Tillan

Mengxi: Tack, Mengxi, synd att du inte var med!

2008-11-03 @ 00:13:18
URL: http://tillantillan.blogg.se/

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0