Hej allihopa.. Åh, det var detta jag var rädd för när jag skulle se filmen This is it igår, att sorgen skulle dyka upp igen. Efter Michaels död så grät jag konstant, varenda dag i 2 veckor. Jag kan inte beskriva känslan men när jag verkligen upptäckte den människan så tog han upp en så stor de utav mig. Hans musik, hans budskap, hans moral, han själv... Sen dog hans så pass kort tid efter jag blivit så extremt förälskad och frälst att det vart som någon slet ut mitt hjärta.

Förhoppningsvis går det över snart så jag kan gå tillbaka till att återigen bara älska hans musik och älska det han gjorde för denna värld, försöka sprida hans budskap vidare istället för att känna denna enorma sorg - tomhet. Jag sov i över 11 timmar inatt, helt utmattad blev jag. Jag ska få i mig lite frukost nu så mår jag nog bättre efter det.

Kram på er!