Heej! Just nu känner jag mig som två personer samtidigt, ena delen av mig studsar upp och ner i längtan efter att få resa i Sydamerika och äntligen få leva backpackerlivet igen! Den andra delen av mig skiter på sig och vill knappt sätta foten utanför vårat hus när jag tänker på resan... Den enda delen av mig är den personen jag blev i Indien och även när jag kom hem, den andra delen av mig är den jag var innan jag åkte till Indien och den jag var i början av Indienresan! 

Yes, välkommen till mitt huvud, ett stort spindelnät av tankar hehe.. Jag fick ett mejl från tjejen jag ska hänga med i Ecuador, hon flög nämligen dit redan i förrgår och landade då igår morse! I mejlet lät hon väldigt nervös och hade en stor klump i magen då hon landat där ensam och inte kan flytande spanska.. Om 3 veckor idag är det min tur, jag har dock fördelen att hon redan kommer vara där att möta mig! Okej, jag behövde bara skriva av mig lite, jag älskar resandet men början är alltid jobbig.. Innan man lär känna staden och människor i den, längtar bara tills den jobbiga delen är avklarad! 

Känslan jag hade här var att jag kunde klara vad som helst, resa var som helst utan problem!