Jag hade sådana galna drömmar häromnatten, som vanligt om när jag är ute och reser och alla möjliga människor jag mött under min resetid är med! Inte bara från min Sydamerikaresa utan även från Indien och säkert många platser i Europa & New York också, galet! Vad jag saknar det, hur skönt det ändå är att vara hemma och ha mina nära och kära vid mig igen så saknar jag spänningen och  kicken jag får av det! Varje dag är något nytt och man vet aldrig var man kommer hamna eller hur det kommer gå! 

Jag får så många frågor av alla möjliga personer som undrar "Hur vågar du sticka iväg själv?" "Hur vågar du resa runt, och så länge??" Det är bara att slänga iväg er själva och testa, jag har gått igenom många break downs och panikångester, precis som man gör hemma också! Reser man så pass länge som jag brukar göra så blir det som ens liv där borta! Jag möter också många människor under min resa som blir så själsligt nära till mig, vi pratar självklart än idag och vi delar så mycket som vi tillsammans har upplevt.